Maria april 24th, 2009

ger sig INTE!!! Vad nu då undrar säkert ni som läser. Jo jag kan berätta att i förrgår kväll satt unga damen på bron och jamade och ville in. Jag trodde att hon hade lyckats smita ut när Magnus varit ut på sista kvällspromenaden med Nisse och Magnus fick sig naturligtvis en skopa ovett för att han inte varit aktsam. Men nu är det så att samma unga dam skapade ett mindre rabalder i går kväll, genom att springa fram och tillbaka UTANFÖR kattgården. De andra katterna sprang omkring inne i kattgården och försökte hänga med henne….fast på insidan då. Vi tog genast in damen i fråga , som sprang raka vägen ut i kattgården och vi ställde oss och smygkikade för att se hur tusan hon bar sig åt för att komma ut. Miss Houdini gick fram och tillbaka vid varenda stolpe och det såg ut som om hon inte riktigt visste vad hon gjorde faktiskt, hon uppvaktade stolparna intensivt ända tills vi ser att hon kommer till den nätbeklädda dörren…..där klättrar hon upp och hittar ett ställe som nätet har släppt från mittenribban, och vips……ute i friheten.

Den lilla öppningen var knappt märkbar, så hur tusan hon hittade den, är ett mysterium. Magnus for ut snabbt som ögat för att spika fast nätet…trodde jag, och locka in henne medan jag packade upp matvarorna som jag kommit hem med. Magnus får inte fatt i Houdini, men har lyckats styra henne mot bron och ropar på mig att öppna ytterdörren. Snabbt kilar Houdini in mellan mina ben och……..drar som en avlöning till kattgården och snabb som en vessla har hon hittat öppningen till friheten, igen! Magnus hade inte spikat fast nätet medan han var ute, som jag trodde att han gjort och därmed brydde jag mig inte om att stänga balkongdörren ut till kattgården. Vilket alltså var helt fel. Nu var Houdini ute på rymmen….igen!

Det som förundrar mig mest är att de övriga 6 katterna var ute i kattgården och såg henne smita ut, men ingen av dem gick ens i närheten av den lilla öppning för att följa efter. Trots att hon visat dem öppningen flera gånger vid det laget. Nåväl, det är vi glada över. Vi fick tag på den lilla rymmerskan igen, för det är en frihet med blandad skräck och glädje, så Fenomena ( Houdini) törs inte avvika många meter från inhängnaden.

Behöver jag säga att den här gången stängde jag dörren ut till kattgården OCH ropade in de övriga kissarna, för säkerhets skull, därefter skickade jag ut Magnus för att fixa öppningen.

 En kort stund i frihet.                    - Jag drar.       -Jag släpper INTE!

• Kattnytt